Idag runt halv 2 tiden gick jag pÄ toa och en svart klump kom ut. Packade direkt ihop mina saker och Äkte till akuten. DÀr blev jag hÀnvisad till kvinnoklinikens mottagning, gick snabbt som bara den dit med tÄrar i ögonen. Jag visste innerst inne och
redan igÄr kvÀll att ett missfall var pÄ gÄng. Möttes av en receptionist som bad mig vÀnta tills personalens fika rast var över. Oj vad arg och ledsen jag blev dÄ, men höll allt inom mig. Fick efter en kvart prata med barnmorska och stÀllde frÄgor om
"mensen" och symtom. InsÄg dÀr och dÄ att jag inte haft min gravidsymtom pÄ flera dagar och hon bokade in ett ultraljud 15.30, ringde till Tobias och bad han komma och lÄste in mig pÄ toaletten och allt brast. GrÀt som ett barn och ryckte sedan
upp mig och gick ur. En undersökterka stod snÀllt utanför och frÄgade om jag behövde en binda eller nÄgot. Hon visade mig till ett litet vÀntrum dÀr jag sedan satt en halvtimme och vÀntade pÄ Tobias. Tillslut kom han och jag berÀttade att jag kÀnde mig
sÀker pÄ att det Àr ett missfall. Han var hoppfull och positiv. Vi fick sen komma in i undersökningsrummet och prata. Sedan började hon titta och kÀnna. Allt sÄg dÄ normalt ut och jag kÀnde lite hopp. Hon gjorde sedan ett vaginalt ultraljud och sÄg ett
forster. Men inga hjÀrtslag. TÄrarna rann och hon mÀtte och sa sedan att fostet dog runt vecka 8. Det kÀndes som en mardröm och ville vakna upp ur.. sedan fick jag vÀlja att lÄta kroppen ta hand om det naturligt eller om jag ville ta medicin som
hjÀlper kroppen pÄ traven. Jag valde direkt medicin för att fÄ det över fortare. Fick dÄ gÄ och prata med en barnmorska dÀr minns jag knappt all info och fick medicinen och en lapp med all info pÄ. Vi gick ut och stod mitt i mottagningen och kramades
och grĂ€t tillsammans. En liten del av mitt hjĂ€rta dog ocksĂ„ dĂ„ kĂ€ndes det som. Min Ă€lskling, kvar dĂ€r i min kropp sĂ„ stillaâ€ïž fan att det slutade sĂ„hĂ€r