Just nu är Lexi i en fas där hon hatar åka vagn, vill bara bli buren. Hon blir ledsen så fort jag går och vill inte vara ensam. Svårt då att ens laga frukost och lunch hemma och det känns omöjlig att gå jölmesta med en kompis utan att hon ska skrika
halva vägen. Känner mig låst, trött och helt slut i ryggen. Vi kollar på bärselen nu för att jag ska bära bättre och inte förstöra ryggen som jag fått ont i pågrund av att jag bär henne på höften.
Samtidigt i allt detta känner jag mig ensam. Tobbe bygger ut huset så han har fullt upp och jag vill inte be honom om något och försöker hålla allt uppe. Hänger mycket hos mamma och pappa för att jag får avlastning med Lexi där och för att jag inte känner
mig lika ensam då. Jag är lycklig och njuter av all tid hemma men just idag känner mig lite ångest av trötthet och otillräcklighet.
